En sorglig historia

Imorse när jag gick ut i trädgården för att ta in alla dynor inför regnet (som tydligen aldrig kommer) såg jag plötsligt något på marken. Det var en fjäril, en fjäril som låg alldeles, alldeles stilla.

Så här låg den. När jag petade försiktigt på den så kändes det som om den satt fast och jag trodde ett tag att den var död.

Efter att ha studerat fjärilen en stund insåg jag dock att den levde, men att den skadat sin ena vinge och inte kunde flyga. 😦 Jag har påbörjat en brottsutredning och en svartvit, söt, pälsig varelse i det här hushållet är gripen som skäligen misstänkt). Jag tyckte synd om fjärilen som skulle sitta på en sten mitt på marken och försökte bära den till en vacker blomma där den kunde återhämta sig (eller dö). När jag kom in igen googlade jag för att se om fjärilar kan återhämta sig om de har en skadad vinge men läste att de inte gör det och att de till slut dör på grund av att de inte kan flyga längre. Visst är det sorgligt?

Jag tänkte att fjärilen låg vackert under ett blomblad och lugnt och stilla somnade in och hoppades att den inte behövde lida alltför mycket. Men… när jag stod och dammsög såg jag Dennis (den svartvita katten) leka med något på gräsmatten och det var fjärilen… Nu var den alltså ännu mer skadad, men inte död. Stackars fjäril. Efter att ha funderat en stund bestämde jag mig för att låta fjärilen slippa ifrån lidandet och numera ligger den begravd i en rabatt i vår trädgård. Man kanske inte ska göra sådant när man är 36 år, men jag kan inte låta bli att känna. Har ni känslor?

Vila i frid, vackra fjäril.

Annonser

6 thoughts on “En sorglig historia

  1. Jag är som dig där, väldigt känslig. Eller känslofylld. Häromkvällen kom det in en nattfjäril här, på morgonen så flaxade den in i köket – jag sa till Terje att ta den och släppa ut den. Nattfjärilen fladdrade in under köksstolarna – där stod Snusen (vår katt) och pang så blev den uppäten. Så nära till friheten och så slutade det så där. Usch…

    Väldigt fina bilder!!

    //M

  2. Du är en genuint fin människa Karin! Jag hade, med handen på ❤ aldrig agerat som du, men din empati högaktar jag.

    1. Vet du hur jobbigt det är att alltid vara empatisk? Jag ska gå till doktorn och se om man kan få medicin mot för mycket empati… Om jag visar honom det här blogginlägget borde det göra susen!

  3. Jag hittade detta inlägg när jag googlade alldeles nyss, då jag fann en skadad fjäril under min promenad, googlade om det gick att rädda en fjäril med skadade vingar 😦 Försökte sätta ner den på ett litet blad och då trillade den omkull med benen sprattlandes i luften 😥 kändes bäst att skona den från lidandet. Tänkte ett tyst förlåt innan men nu har jag ändå en klump i magen å en ond liten gråtboll i halsen 😦 Fint att läsa att det finns fler människor som jag! Mvh Susanne

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s